Idag har jag gjort en teckning föreställande huvudpersonen i min bok. Elina Vanger heter hon. Jag började med att teckna henne med gjorde sedan en hel del justeringar i paint. Vad tycks?
Utöver det har jag skrivit väldigt mycket på boken om henne på sistone! Också har jag semester! Helt underbart! Med det sagt önskar jag er alla en fin kväll! Kram! <3
Jag har finjusterat den teckning jag nämnde i torsdags och gjort ganska stora ändringar. Den är ganska fräck, men jag tycker dn har sin charm även om jag som vanligt inte är helt nöjd. Vad tycks? Ha en fin lördagkväll! <3
Det är nog ingen nyhet för de flesta av mina läsare att jag har autism, och mer specifikt den typen som tidigare kallades Aspergers. Det närmsta man kan komma är autism typ 1, men det är en bredare diagnos än Aspergers. Hursomhelst. Jag har varit arg, irriterad och ur balans de senaste dagarna och gått och tänkt på en sak, eller flera saker, rättare sagt, som gör mig väldigt frustrerad. Det är det här med sociala koder. Många har en bild av autister som att de helt saknar sociala koder, nästintill, men det är oftast en överdriven stereotyp. Ja, vi har ofta problem med sociala koder, men det skiljer sig väldigt mycket från person till person.
Jag lyssnar på andra, försöker lära mig sociala koder och hittills har jag kommit ganska långt. Jag försöker ibland även förstå logiken i sociala koder, inte enbart respektera dem, utan verkligen förstå dem. Ibland går det. Ibland inte. Och här ska jag ta upp ett antal exempel på områden där jag tycker tvärtemot de flesta andra, eftersom jag anser min synpunkt är mer rationell. Det här började egentligen i diskussioner på Facebook, där folk ofta till mitt försvar, sagt att jag har autism och därmed har svårt att förstå, ironi, sociala koder eller vad det nu kan vara. Det kanske stämmer till viss del. Och jag förstår att personerna som sagt så inte menat något illa, men det kan ibland vara lite frustrerande då bilden inte stämmer. Jag har inga problem med att folk för min talan, vilket jag även ska gå in på mer senare i texten. Men om de för min talan baserat på överdrifter eller stereotyper, så regaerar jag. Men värst är kanske kommentarerna som ibland kommer efteråt, i stil ned: ”Man har en skyldighet att förstå sånt ändå, även om man har autism.” Ok, Mr Smart Guy.
Dessa diskussioner har bidragit till en alltmer ökad motvilja att ens följa dessa sociala koder, även om jag kan dem. Ibland bryter jag mot dem i ren protest, bara för att jävlas. Men folk tror på allvar att jag inte förstår. Men det är nog lite mitt fel också, för jag har inte varit tydlig med att jag faktiskt kan fler sociala koder än vad många tror, även om jag ibland inte alltid följer dem. Om jag inte förstår logiken brukar jag ändå rätta mig i ledet, men det finns situationer där jag inte gör det, då jag anser att min sociala kod är mer rationell och även mer moralisk.
Vi börjar med exempel nummer ett. Att ta saker privat istället för att ta det offentligt. Jag tycker det är en bra princip. I verkligheten är det vanligt att om man har någon kritik eller tillsägelse eller annan känslig information, så går man undan och tar det privat med personen för att undvika förödmjukelse. Det tycker jag är bra. Men av någon anledning tycker folk tvärtom på internet. De säger att det inte är ok att kontakta någon privat på Messenger om de är arga. Okej. Så det är alltså bättre att ta allting offentligt i ett kommentarsfält där diskussionen uppstår? Är det inte bättre att gå in och sköta det i messenger, dels för allmänhetens skull, men även för den personen jag faktiskt bråkar med? Jag skulle aldrig gilla att bli utskälld inför andra i ett kommentarsfält. Visst, att bli utskälld i ett kommentarsfält är jag van vid nu, och även att skälla ut folk själv i kommentarsfält. Jag hade uppskattat mer om någon skällt ut mig privat i Messenger. Det handlar om att inte skämma ut någon. Jag har alltid agerat efter det. Men uppenbarligen är det något som gör att folk hellre vill bli förödmjukade och utskällda offentligt, så därför har jag slutat kontakta dem och istället bråka med dem offentligt, för allas trevnad liksom. Då blir det ju lite mysig och trevlig stämning, om man säger så.
Den andra punkten är fingertoppskänsla över vad som är lämpligt att lägga ut eller inte. Ibland lägger jag ut väldigt vågade, lättklädda teckningar som ofta orsakar ett jäkla liv i konstnärsggrupper. Jag förstår det. Och jag förstår faktiskt en del av reaktionerna, men inte alla. Min tolkning är att folk av någon konstig anledning tycker att lättklädd/halvnaket är mer olämpligt än helnaket. Den logiken förstår inte jag. Visst, jag förstår att pose påverkar, eftersom det dels handlar om att ge vissa hintar, och vara suggestiv, men faktiskt även också att posen, kroppsställningen ibland påverkar hur mycket intimt som exponeras. Så långt är jag med. Men fortfarande verkar det vara ett genomgående fenomen att just halvnaket uppfattas som värre än naket.
Många påpekar att jag saknar fingertoppskänsla, men faktum är att jag inte gör det. Jag har faktiskt ganska bra fingertoppskänsla, och jag reagerar också likadant som de andra gör på den typen av innehåll. Skillnaden är att jag har en förmåga att tänka till litegrann och ställa mig frågan: ”Är min reaktion rationell eller är den ett uttryck för inlärda normer?” Om jag kommer fram till det sistnämnda, så utgår jag från det. Med andra ord analyserar jag mina känslor lika dömande som jag analyserar andras. Det betyder att jag är medveten om exakt vilken typ av innehåll som brukar trigga folk mer än annat, och jag är själv medveten om att jag reagerar exakt likadant. Men eftersom jag tänker efter och därmed insett att min reaktion är inlärd, och inte rationell, så kan jag förbi se det. Detta har lett till att jag faktiskt ofta skiter i normerna, lägger upp sådant innehåll ändå, i ren protest, bara för att jävlas. Varför ska jag anpassa mig efter andra när ingen annan vill anpassa sig efter mig? Jag är ju trots allt bara den där dumma autistiska lillpojken som inget fattar.
Men det som jag retar mig mest på, är faktiskt folks värdering av färger. Uppenbarligen går folk i taket och skriker sexualisering så fort färgen röd är inblandad. Jag lade till exempel upp den här bilden en gång, som ändå inte är riktigt lika vulgär som många andra, och dessutom mer geneomarbetad.
Jag hade förväntat mig att folk skulle reagera på posen, exponeringen av intima delar och uttryckssättet. De flesta gjorde mycket riktigt det, och det förstår jag. För den är väldigt vulgär. Men sedan märkte jag att flera personer reagerade mer på att hennes trosor var röda. Vadå röda, sa jag? Vad är problemet med det? Då var där någon stolle som idiotförklarade mig och sa något i stil med: ”Vadå? Låtsas inte om att du inte förstår att färgen på trosorna och poseringen påverkar.”
För det första, så anser jag visst att poseringen påverkar. Men inte färgen. Just färg är det mest irrelevanta jag känner till. Och många sa då till mig att rött är kärlekens och passionens färg, också vidare. Och det vet jag. Men jag hade inte den blekaste aning om att just färgen röd spelade roll överhuvudtaget. Jag har även senare i andra ämnen sett folk som i olika sammanhang pekar ut just den röda färgen i konstverk eller foton och anser att det blir mer ”vulgärt” på grund av det. Rött läppstift, röda trosor är tydligen big no no. Vissa har till och med skrivit att RÖD BAKGRUND gör en bild mer vågad. Och att då bli idiotförklarad för att jag inte känner till det, gör mig förbannad. Det är inte mitt fel att jag är rationell och de andra inte är det. Om dessutom ingen har berättat att färgen röd uppenbarligen är så otroligt triggande i vissa sammanhang, så kan ju jag inte veta det heller.
Och angående färgen röd. Här kommer vi in på del tre. Blodigt och våldsamt innehåll i filmer, böcker och spel. Jag har aldrig reagerat särskilt mycket på blod i sig. Men uppenbarligen finns det studier som visar att människans hjärna reagerar mer på just färgen rött. Därför upplever de flesta ofta att blod gör filmer otäckare. Och visst, det stämmer kanske till viss del. Men det finns saker som jag faktiskt tycker är värre och som inte censureras lika hårt. Body violence. Att det kommer blod verkar vara det som är mest avgörande för hur åldersgränser sätts. Men jag anser faktiskt att de mer utstuderade deatljerna är värre. Kroppar som stympas, vanställs, eller som förvrängs eller mosas. Kroppar som får stora otäcka sår. Inälvor, hjärnsubstans och liknande. Sånt tycker jag är värst av allt. Men det verkar inte vara lika avgörande för åldersgränser.
Filmen ”Kill Bill” är ett typexempel på detta hyckleri. Fightscenen där allting plötsligt blir svartvitt var dels ett konstnärligt drag av regissören Quentin Tarantino. Men det var faktiskt även ett sätt att förhindra en högre åldersgräns. Tarantino var orolig för att om scenen varit i färg, skulle den gå från R-rated till NC-17. Och jag bara: ”Eeeh, okej.” Menar de på fullaste allvar att blod blir mindre obehagligt bara för att det är svartvitt? Men de två absolut värsta scenerna i hela filmen, dels där huvudpersonen sticker ut en kvinnas öga, och dels där hon hugger av skalpen på en annan kvinna. Dessa två scener är ju värst av alla. Varför är inte de i svartvitt? Det är en sån sak jag retar mig på. Varför just detta besatthet av BLOD och RÖTT.
”Sagan om Ringen”-filmerna, som för övrigt är mina favoritfilmer, är ett annat exempel. De hugger av kroppsdelar till höger och vänster. Inga problem, tydligen. Men att det inte kommer en enda droppe blod när de hugger av något, det är för mig extremt konstigt och nästan lite löjligt. Det finns fler exempel. Star Wars filmerna undviker nästan alltid blod. Men att Anakin Skywalker bokstavligen blir bränd levande och helt vanställd, det är tydligen fine. Det är såna här saker som retar mig, för det makear absolut ingen sense alls. När ska folk censurera sånt som jag tycker är obehagligt? Eller ska jag behöva titta på ögon som sticks ut, bara för att andra regaerar mer på blod? Jag vill vara tydlig nu. Jag anser inte att det är obehagligt något av det. Och jag kräver inte att något ska tas bort. Jag anser bara att det finns en möjlighet att titta bort. Sluta censurera. Ha mer med blod. Kör på. Om folk är känsliga är det bara att titta bort eller kolla på något annat. Om vi ska börja censurera eller undvika känsligt innehåll så att verkligen ALLA blir nöjda, då hade vi inte haft mycket action kvar att titta på där hemma i TV-soffan.
Men nu kommer den fjärde delen, som inte har något med blod, trosor, sexuellt innehåll eller färgen röd att göra. Men det har med sociala koder att göra. Nämligen att föra andras talan. När jag jobbade på ett gammalt skitjobb, så var vi fyra stycken eller nåt sånt i min grupp. Övriga gruppen var dussintals samhallare som hade mage att gå fram till oss och gnälla på att vi inte får tillräckligt mycket producerat. För det första. That’s none of their business. Och för det andra. Vi var FYRA personer. Samhallarna var typ tjugo, minst! Jag förklarade då att en av oss har svårigheter, eftersom han har väldigt ont och därmed har svårt att fokusera. Han är dessutom rörelsehindrad, vilket inte gjorde saken lättare. Och då har dessa samhallare mage att säga: ”Blanda inte in andra. Han kan föra sin egen talan. Så gör man inte.”
Min spontana reaktion: ”Eeeeh, jo. Det gör man.” Det finns väl inget mer hederligt att föra någon annans talan. Men den andra av oss, som istället valde att säga att den rörelsehindrade personen gör för många fel. Ingen ifrågasatte honom, trots att det faktiskt var värre än det jag gjorde. Så uppenbarligen är det okej att prata om någon annan så länge man snackar skit om den, men om man för hens talan istället, ja, då jävlar är det plötsligt olämpligt. Hör ni hur konstigt det låter? Jag har råkat ut för samma sak även i andra sammanhang. Till exempel i sociala medier. När jag försvarar någon som får mycket skit, så får jag ofta höra, inte från hen, utan från de som angriper hen, att hen kan föra sin egen talan. Jaha, och? Det betvivlar jag inte för en sekund. Men jag för hens talan ändå. För jag gillar inte orättvisor.
Här kommer del fem. Det kanske mest ologiska och efterblivna som existerar. Den här besattheten av att inte nämna andra varumärken i Public Service, om det inte är av allmänintresse. Jag har kanske ett av de mest solklara exemplen. Låten ”Fyra Bugg och en Coca Cola”, från Melodifestivalen, var tvungen att ändras när den gick vidare till Eurovision. För tydligen får man inte nämna andra företag. Det betraktas som ”smygreklam.” Det är så korkat så klockorna stannar. För det första så innebär reklam en direkt uppmaning att folk ska köpa en produkt. Att nämna en produkt är därmed inte reklam. Inte ens smyrejklam. Men då finns det ju tydligen de som tycker att denna så kallade ”smygreklam” går emot Public Service syfte att vara neutralt. Eeeeh. Nej. Ingen, absolut ingen drabbas negativt av att ett företag nämns i Public Service. Coca-cola drabbas inte av det. TV-tittarna drabbas inte av det. Ingen drabbas av det. Då kanske någon säger: ”Ja, men coca-cola kan ju gynnas av det.” Jaha, och? Den principen måste bort från public service, för den fyller ingen funktion alls. Tvärtom. Alla drabbas av den. I synnerhet konstnärlig frihet.
Ett annat solklart exempel var julkalendern ”När Karusellerna Sover.” Tydligen var det så kallad ”smygreklam” för att det gav en positiv bild av Liseberg, där den också utspelar sig. Jaha och vad är problemet? Exakt. Inget problem alls. Mer smygreklam tack. Mer konstnärlig frihet. Mindre censur. Mindre public service-noja.
Vad vill jag då ha sagt med allt det här? Jo. Vi med autism, eller åtminstone många av oss, känner faktiskt till mer sociala koder än vad många tror. Men vi kanske inte alltid förstår dem. Men vi förstår ändå mer än vad många tror. Vi kan lära oss koderna, och vi kan även i vissa fall lära oss förstå dem. Jag försöker alltid lyssna och göra vad jag kan för att inte bara lära mig koderna, utan även förstå dem. Ibland funkar det. Ibland inte. Jag är en bra bit på vägen och jag vill bli bättre. Men det finns vissa saker som går helt emot min logik. Jag har också mina sociala koder. Och många andra med autism har sina sociala koder. Det gör oss inte dumma. Och även om jag kan lära mig andra sociala koder, så har jag även förmågan att tänka utanför boxen och förbise dem. Jag har en förmåga att rannsaka mina egna känslor och försöka lista ut om de är logiska, eller enbart känslobaserade. Men vad vet jag. Jag är ju bara en lillpojke med autism som inte fattar något. 😉
Jag skissade en Gorgonopsid och skrev en liten dikt om den. Gorgonopsider härskade på jorden under Perm-perioden, innan dinosaurierna och tillhörd en familj som kallades Therapsider, som i sig tillhörde familjen Synapsider. I vardagligt tal kallades de för däggdjursliknande reptiler och visar på en tydlig övergång från reptil till däggdjur.
Han kallades för monster, ett rovdjur utav rang Han levde uti öknen, där de vilda djuren sprang Ett kraftigt avlångt huvud, på sin muskulösa kropp Rakbladsvassa tänder, från näringskedjans topp
Var han däggdjur eller kräldjur? Eller kanske både och? En reptilsvans och en hundnos, men han jagar ej i flock Var glad att detta monster dog ut för längesen För du hade inte haft en chans om han dök upp igen
Jag har gjort en video på youtube med både gamla och nya teckningar, målningar, digitala målningar och skisser. Jag har även lagt min egen musik i bakgrunden. Den här gången är det dock inte metal, utan äventyrsmusik. Många av bilderna är bekanta för er, men vissa har nog glömts bort. Nu återstår bara att få motivationen att göra nya teckningar också, så att jag tränar ordentligt.
Vad tror ni det blir av det här? Tro det eller ej. Men den här teckningen är en del i ett projekt jag hållit på med sedan midsommar. Ni anar inte vad som väntar. Håll er uppdaterade, så ska ni få se på något. Jag önskar er en trevlig helg! <3
Jag tog till mig av tipsen från folk i en konstnärsgrupp och gjorde därför ett andra försök med min teckning på Lady Gaga. Den här gången färglade jag i datorn. Här kommer en jämförelse mellan de olika versionerna.
Här är originalet.
Här är min första version.
Och slutligen kommer min andra version som jag gjorde precis!
Här kan ni se alla tre bredvid varandra! Vad tycks?
Igår drabbades jag av en inre kris. Jag har länge varit bitter och desperat för att jag nästan aldrig skriver. Dessutom gjorde jag en teckning på Lady Gaga som enligt mig inte blev bra. Vad tycker ni?
Att teckningen blev så misslyckad blev droppen för mig. Det fick mig att må jättedåligt och jag ”bestämde” mig för att aldrig mer teckna och skriva igen. Men det dröjde inte så länge innan jag var back in business. Igår kväll gjorde jag den här lilla skissen. Det föreställer skurken i min bok som är både människa och maskin. Vad tycker ni om den?
Ikväll har jag duschat och ska förhoppningsvis skriva eller teckna lite igen innan jag går och lägger mig. Kram!
Jag måste börja skriva oftare på min blogg. Nu är jag tillbaka. Jag minns inte om jag har berättat att jag flyttar den 1 november. Då kommer jag bo i en tvåa istället för en etta, bara ett stenkast härifrån. Det ska bli najs! Utöver det har jag börjar fascinera mig för en viss filmserie och valde därför att rita huvudpersonen. Ser ni vem det är?
Eftersom min Claurain-karta betyder alldeles för mycket för mig och min familj är den inte längre till salu. Jag ber om ursäkt för det.
Däremot kommer ni kunna beställa kopior av den istället. 500 kronor per kopia. Anledningen till att den är så dyr är för att jag varje gång måste åka tur och retur till Malmö för att kunna kopiera kartan. Sedan kostar det även att kopiera den. Det är inte ens säkert att det priset kommer räcka i längden. Det beror på vad tryckeriet kostar, för det var längesedan jag var där. Så jag minns inte riktigt.
Kontakta mig på PM om ni är intresserade så går beger jag mig till tryckeriet och fixar ett exemplar. Swisha mig 1000 kronor i efterhand. Efter det kommer jag bestämma om jag ska fortsätta sälja till samma pris efteråt eller om jag måste höja eller sänka det.
Hej! Jag har länge haft en karta jag tycker mycket om. Jag gjorde den 2015 och nu säljer jag den i fysiskt format. Den kostar 1250 kronor och ingen fraktavgift tillkommer. Det sköter jag. Kontakta mig på eliassonlove@gmail.com eller på PM på min Facebooksida facebook.com/loveeliasson.se om ni vill köpa.
Den här kartan betyder otroligt mycket för mig och jag har enbart ett villkor. Att ni är rädda om den och behandlar den med samma respekt som jag gjort i alla år. Den är i mycket bra skick, förutom att det finns en påbörjad karta på baksidan. Men det spelar ju inte så stor roll.
Ni får ladda upp bilder på kartan så länge ni ger mig cred. Jag tar inget betalt för att ni ska få använda den i olika sammanhang, så länge ni ger mig cred för det. Kartan får dock inte klottras över eller på något sätt förstöras.
Om ni undrar något annat om villkoren, kontakta mig på tidigare nämnda länkar.
Hej på er! Sorry att jag inte hört av mig på ett tag. Men jag har haft fullt upp med massor av olika projekt. Alltifrån kartor, till musik och även lite teckningar. Så jag kände att det var dags att skriva här på bloggen igen.
Här är en av teckningarna jag gjort. Är hyfsat nöjd för en gångs skull.
Bilden är kraftigt inspirerad av ”Jack and Daxter.” Jag vet inte vad karaktären heter eller i vilken bok hon ska vara med men det ska kul att börja bolla med det så småningom. Men kartorna, de får ni vänta med att se. 😉
Har för övrigt lagt ner väldigt mycket tid på en låt som aldrig blir klar. Men nu verkar den börja bli färdig om inte alls för lång tid. Spännande va? 😉
För övrigt trivs jag som tillsvidareanställd. Den trädde i kraft efter semestern. Det är väldigt stort för mig eftersom jag aldrig varit tillsvidareanställd förut. Under mina nio år i arbetslivet har jag ständigt skickats mellan olika jobb med tidsbegränsade anställningar eller praktik, samt arbetslöshet mellan varven. Nu är det skönt att det äntligen är över och att jag äntligen kan känna mig trygg på arbetsmarknaden.
Ha en fortsatt trevlig helg allesammans och njut av det fina vädret! <3
Början på semestern blev minst sagt turbulent på grund av att jag var tvungen att lämna in min datorladdare som hade lagt av helt. Och som om inte det vore nog så var jag även tvungen att lämna in min mobil på reparation för att den hettas upp så mycket.
Nu har jag en lånetelefon och det var många turer och mycket stress för att få den synkroniserad från den gamla. För att kunna skaffa bank-ID till lånemobilen måste jag gå till banken. Och för att kunna fixa bank-ID på banken måste man ha legitimation. Problemet var bara att mitt legg gick ut i februari… något som de upptäckte på banken när de skulle skanna kortet. Så… ja. Nu har jag bokat tid på polisen. Deras tidigaste lediga tid är den 16 juli. Så man får hoppas att jag inte hamnar i någon situation där jag måste visa mitt legg.
Men nu har jag äntligen varit på Ribban i Malmö och tagit sommarens första dopp. Det var definitivt inte varmt men den här sommaren verkar man vara tvungen att passa på när det är fint väder. Jag var dock bara i vattnet i ett par minuter. Här kan du se det. Min farsa filmade.
Sedan gick jag och pappa till Slottsparken och hade picknick med pannkakor som pappa hade bakat. Här tog han några bilder på mig.
På kvällen åt jag lite tapas igen.
Igår hälsade min bästis Timmy på mig och han sov över hos mig. Han stack ganska nyligen. Vi har spelat, kollat på film och tramsat oss som vi alltid brukar göra och det har varit jätteroligt. Tillsammans tog vi en liten selfie.
Med det sagt önskar jag er alla en trevlig kväll och en skön söndag! Kram på er! <3
Stort, stort tack för all respons på mina två västkust-teckningar! Både demo-versionerna och de färdigställda! Här kommer ett litet klipp som visar hur det gick till. Bakgrundsmusiken skrev och komponerade jag på några timmar enbart för att den skulle vara med i den här videon. Det har varit en synnerligen kreativ långhelg, där nästan all min vakna tid ägnats åt de här två teckningarna, samt musiken, som jag gjort bara idag. Jag har ätit och sovit för lite, men nu hoppas jag äntligen kunna slappna av och köra på med livet som vanligt igen! Kram på er!
Efter två dagar nästan helt utan mat och ständigt redigerande har jag nu blivit klar med två teckningar. (Tror jag i alla fall).
Detta föreställer en vän till mig. Jag frågade henne om jag kunde få rita henne i baddräkt. Hon tyckte det var ok och hon gillade den. Jag frågade om jag även kunde få lägga upp det här och det tyckte hon var okej. Jag har arbetat i Paint . net i tre dagar med både begränsad sömn och mat. Jag har använt olika former av lager. De olika lagren är tecknade på enskilda papper och sedan fotograferade. Jag har också ”fuskat” lite genom att korrigera hennes proportioner och poser.
Sammanlagt rör det sig om olika bildmaterial som motsvarar över 2 GB, vilket är samma nivå som en video på 20 minuter med väldigt bra kvalitet. Kanske måste börja sänka bildkvaliteten och upplösningen när jag redigerar bilder.
Miljöerna ska föreställa Bohusläns västkust, där jag var i somras. Senare ska ni även få se en video som visar hela processen. Vad tycks? Skriv gärna era synpunkter i kommentarsfältet. <3
Nu har jag äntligen lyckats ändra ett stort fel jag gjorde med kartan. Äntligen är jag nöjd. Här kan ni se en jämförelse mellan den gamla och den nya. Kram! <3
Här är teckningen som fick mig blockad från konstnärsgruppen och bannad av Facebook från att använda grupper i ett dygn. Ärligt talat förstår jag dem den här gången. Men nu kan ni se den här på bloggen istället. Kram!
Jag har fortsatt träna på att arbeta med lager, så att jag kan få in mer detaljer. Valde därför kärleksgudinnan vid namn Erotica som finns med i min mytologi. Jag tänker fortsätta med den här metoden. Som ni kan se var det först tänkt att hon skulle vara mer vågad, men jag valde att tona ner det för att jag insåg att det bara är sexualiserande och onödigt. Kanske passande i och för sig när det rör sig om en kärleksgudinna, men ändå inte.
Starka kvinnor. Ett ord jag egentligen har svårt för då det är så uttjatat och påminner mig om översexualiserade krigarkvinnor från 80-talets fantasy. Det ger vibbar av att starka kvinnor är något väldigt unikt och sensationellt, vilket jag inte håller med om. Det blir något i stil med: ”Wow, en kvinna som kan slåss i bikini, fan vad coolt!” Kvinnor kan ju precis som män, vara starka på olika sätt. Starka kvinnor har alltid funnits och de finns överallt, på ett eller annat sätt. De har bara hamnat i skymundan pga patriarkala strukturer. Anyway. Här är två starka kvinnor i min bok. Ingen av dem är översexualiserade krigare. De ser helt normala ut. Men de har mycket makt och inger respekt. Den unga heter Eline Vangester och den äldre heter Maria Ridell.
Eline Vangaster växte upp i en rik familj, men blev utfryst både i skolan och av sin grymme far, på grund av sin säregenhet. Hon har aspergers, nästintill fotografiskt minne, kan flera språk och är extremt påläst. Vid bara tjugoett års ålder, var hon den yngsta personen som någonsin suttit i kongressen i det Karilliska Imperiet. Eline Vangaster är lillgammal i sitt vokabulär och i början var hon väldigt blyg och tillbakadragen. Så småningom växte hon och kände sig mer bekväm i sin politiska roll. Hon valdes till president över Karillien vid bara 25 års ålder, vilket gör henne till den yngsta presidenten i Karillias historia. Hennes idol var Maria Ridell, som en gång varit president. Maria Ridell förblev dock Elines mentor även efter att hon avgått till förmån för Angus Warder, som var president en period emellan de två.
Maria Ridell kommer från en arbetarfamilj men lyckades, precis som Eline, tidigt göra politisk karriär. Hon var känd för sin fantastiska retoriska förmåga och ibland direkt aggressiva framtoning som gjorde folk helt hypnotiserade. Hon gick hårt åt korruptionen och kämpade hårt för de fattiga, invandrarna och gjorde allt hon kunde för att klämma till högerstyret. Hennes löften om ett mer rättvist samhälle gjorde populär. Hon blev därför partiledare för Rödmantlarna och vann senare valet. Hon lyckades med krafttag rensa ut korruptionen och bygga ut trygghetssystemet och skapa jobb, vilket gav henne både vänner och fiender. Men på Blåmantlarnas sida skulle så småningom en allt hårdare motståndare få makten. Han hette Agnus Warder. Agnus Warder hade tidigt blivit populär för att ha dragit blåmantlarna mer mot mitten och nå ut till mer vanligt folk. Även om han inte var lika vass i debatter, så vann han valet. Till stor del pga sympatiröster. Maria Ridell gick ofta för långt i debatterna och många tyckte därför synd om Agnus Warder och röstade fram honom. Under Warders tid ökade klyftorna och statens resurser begränsades. Rödmantlarna togs över av mer mittenorienterade politiker som inte hade vad som krävdes för att slå Warder i valet. Ända tills Eline Wangaster kom in i kongressen. Hon ville att hennes parti, Rödmantlarna skulle återgå till en mer radikal profil i samma anda som hennes idol Maria Ridell. Hon började arbeta tillsammans med den numera pennsionerade Ridell och fick mycket vägledning under sin långa resa.
Eline Vangaster vann valet med storm och Agnus Warder tvingades avgå. Eline Vangaster lyckades återuppbygga det som Warder hade besegrat. Men allt gick inte helt som hon tänkt sig. Under Elines tid som president, kom det väldigt många invandrare till Karillia och Eline lyckades inte ta fram en plan för hur dessa människor skulle tas om hand och bli en del av samhället. Därför ökade problemen med segregation och brottslighet, vilket gynnade en ny politisk motståndare, som skulle visa sig vara en tuff motståndare. Det tidigare väldigt extrema partiet, Enad Front, hade tonat ner sin hatretorik och lyckats framställa sig själva som det enda alternativet för att ta itu med invandringen och sätta Karillia först. Deras vältaliga ledare, Jonas Gallington klagade på eliten i samhället som han menade hade tagit in alldeles för många invandrare, främst vainider, på för kort tid. Han hävdade samtidigt att de etablerade partierna och medierna ständigt utsatte Enad Front för kränkningar och lögner och vägrade diskutera de riktiga problemen.
Eline Vangaster förlorade därmed valet efter åtta år vid makten. Jonas Gallington bevisade så småningom att styra ett land inte är lika lätt som att vinna ett val. Han bröt flera stora vallöften och omformade Karilliska Imperiet till en halvdiktatur. Flyktingmottagandet stoppades och motståndare förföljdes. I samband med kriget mot Relmar-Imperiet kom det dock fram att Enad Front hade fått enorma summor pengar från Relmar för att finansiera valkampanjen. Detta förklarade också varför Enad Fronts representanter var så ovilliga att fördöma Relmars krigsbrott. Efter en lång utredning och arresteringsorder, flydde Jonas Gallington till Relmar, där han tillbringade resten av sitt liv i exil. Han fortsatte att läcka uppgifter till Relmar under kriget. Eline Vangaster lyckades vinna nyvalet och därmed styra Karelliska Imperiet i ytterligare fem år, innan hon på grund av hatstormen och hoten mot henne, frivilligt avgick.
Med detta sagt vill jag önska er ett riktigt gott nytt år! <3
Här är det ständigt pågående kartprojektet. Här kan ni se en liten video på den i 4K. Enjoy! Jag kommer troligtvis lägga upp fler såna, eftersom kartan ständigt uppdateras. Musiken i bakgrunden är egenkomponerad, btw. Skriv gärna vad ni tycker. <3
Om ni upplever tekniskt strul kan ni se videon här på Youtube också.
Hej! Jag har ju faktiskt glömt skriva att jag fyllde tjugonio år den förste december. Just nu arbetar jag för fullt med backstoryn, tidslinjen och kartorna till mina eventuella böcker. Idag har jag nästan gjort klart en liten teckning som föreställer ett levande berg. Mina förväntningar är mycket låga men jag hoppas att det åtminstone blir lite bra. Det är bara färgläggningen kvar i princip. Vad tycks?
Jag valde att rita en vän till mig. Jag färdigställde och rättade till teckningen i datorn. Hon har godkänt att jag lägger upp den här men hon vill vara anonym. Jag lade upp den här bilden i en konstnärsgrupp men bilden blev anmäld och borttagen av några moralister. Så jag lägger upp den här istället. Vad tycks?
EDIT 2026
Jag redigerade den och gjorde den lite mer vågad, samt korrigerade vissa fel. Så här blev det. Vad tycks?
Semestern är inledd. Jag var hemma från jobbet i fredags på grund av ett turbulent besked om min mormor, som vi alla trodde låg för döden. Vi grät och tog farväl av henne hela släkten. Det var verkligen inte roligt att se henne i det tillståndet. Mamma sa att det var okej att jag och mina bröder gick hem i förväg, eftersom det var första gången vi tog farväl av någon.
När vi vaknade på morgonen möttes vi av en trött och utsliten mor som precis fått reda på att mormor var vid medvetande igen. Hon åt, pratade, skojade och höll på som vanligt igen. Läkarna och sköterskorna kunde inte förstå hur hon kunde överleva.
Det blev först en väldigt dålig start på semestern, men i slutändan den bästa början! Lättnaden som uppstod var överväldigande! I helgen har jag skrivit så fingrarna blöder och jag är oerhört glad över det. Skrivlusten har kommit tillbaka och idag blev det femte kapitlet färdigt.
Idag påbörjade jag även en konstig teckning. Jag har länge haft komplex för att jag suddar för mycket. Så idag fimpade jag blyertspennan och tog fram min true-liner direkt. Jag suddade inte en enda gång. Och om man som jag är van vid att sudda, är det svårt att få det bra, så klart. Därför passar det perfekt att improvisera.
Jag har länge velat göra något annorlunda än det jag brukar göra. Och om man inte har suddgummi, är det ett perfekt tillfälle att låta fantasin flöda och rita konstiga saker. Jag brukar kalla sån här konst för ”Knarkig.” Vissa säger ”flummig”, eller ”psykedelisk”, men jag talar klarspråk. Den är knarkig. Och jag har börjat gilla den stilen och ser framemot att experimentera ytterligare med den. Den är inte färdig än, men det är en hyfsad början. Särskilt för någon som aldrig kunnat rita ens en cirkel utan att sudda. Vad tycks? Skriv i kommentarerna. 🙂
Jag har här gjort en liten demonstration av de olika stegen i mitt kartskapande. Men nu har jag tjatat väldigt mycket om kartor, så detta får bli det sista på ett tag. Jag har även gjort musiken i bakgrunden! Ha en fin lördag!
Jag har precis lagt ner mitt bokprojekt efter lite mer än 35 sidor. Anledningen är för att jag vill byta plats på två ställen i boken. Ser framemot omskrivningen. En annan anledning är för att jag mer genomgående vill skapa backstoryn till boken och alla kartor, så jag vet vad jag skriver om.
Nu är det alltså kartor igen. Men kan jag fortsätta med historiebeskrivningen? Nej. Först måste jag ägna dagar, kanske veckor, beroende på hur aktiv jag ärr, med att placera ut namnen på alla floder, berg, skogar, hav och sjöar. Sedan kan jag börja med historiebeskrivningen och markera ut byar och städer också. Men det är SSSSSÅÅÅÅÅ TRRRRRRÅKIGT! Men så här ser det ut än så länge. Vad tycks?
Skam den som ger sig! I helgen har jag fortsatt det där projektet som jag visade i senaste inlägget. Det där med vikingarna. Så nu har jag gjort steg två. Här är fortsättningen på processen. Nu kanske ni undrar varför där står: ”Love Eliasson – Victory”. Well, jag vill inte avslöja för mycket. För den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Precis som förut är det min musik i bakgrunden! 🙂
Hej på er! Jag har just blivit klar med första delen av en större teckning. Vilken det är får ni veta en annan gång. Så här gick processen till. Vad tycks? Skriv i kommentarerna. 🙂 Det är så här magin sker. Jag har gjort musiken också, bör tilläggas. 🙂
Äntligen! Som ni har väntat, eller hur? Här kommer mitt senaste tillskott i teckningsfamiljen! Eller skissfamiljen rättare sagt! Det är en skiss på en av huvudrollerna i min påbörjade bok och hennes egen lilla best. Vad tycker ni?
Hej! Jag glömde förresten berätta för er om mitt nya typsnitt som jag använder på mina kartor. Jag har designat och ritat det själv och skapat en font av det via calligraphr.com. Det är en sida där man kan göra egna typsnitt. Ha en fin helg!
Jag gjorde lite snabbskisser föreställandes mina musikaliska förebilder. Här kommer de.
Jag började intressera mig för Michael Jacksons musik år 2007 eller 2008 tror jag. Jag var en riktig popälskare på den tiden och trodde aldrig att jag bara drygt fem år senare nästan bara skulle lyssna på Metal. Efter Michael Jacksons död 2009, ökade mitt intresse för en annan artist. Men fortfarande händer det att jag lyssnar på honom ibland.
Michael Jackson, amerikansk popartist, sångare och dansare.
Lady Gaga började jag lyssna på 2009 eller 2010. Visst, jag hade väl hört Poker Face innan på radio, men det var först lite senare som jag började lyssna på henne frivilligt. Och än idag dyker hon upp ibland i mina hörlurar när jag vill ta en paus från Metal.
Lady Gaga – amerikansk sångerska, dansare och låtskrivare
Sabaton blev min inkörsport till hårdrock och metal. Jag började utforska dem successivt 2012 efter att en vän till mamma och pappa rekommenderat dem.
Joakim Brodén – Sångare i det svenska Power Metal-bandet Sabaton
Raubtier var det andra Metal-bandet jag fäste mig vid. Jag tror jag började lyssna kanske 2013 eller något sånt.
Pär Hulkoff – Sångare och gitarrist i det svenska Industrimetal-bandet Raubtier
Ett annat band jag bekantade med mig under denna tid var Nightwish.
Tarja Turunen – före detta operasångerska i det finska symfoniska metal-bandet Nightwish
Iron Maiden vet ju alla vilka det är, men det var relativt sent jag faktiskt gick in och började lyssna på gammal metal.
Bruce Dickinson – Sångare i det brittiska Heavy Metal-bandet Iron Maiden
Efter en annons på Facebook 2015 upptäckte jag det tysk-rumänska Power Metal-bandet Powerwolf
Attila Dorn – Sångare i det tysk-rumänska Power Metal-bandet – Powerwolf
Sedan kom det hårdare grejer. Amon Amarth blev min inkörsport till extrem metal.
Johan Hegg – Sångare i det svenska Melodiska Death Metal-bandet Amon Amarth
Arch Enemy verkade inom samma genre.
Alissa White-Gluz – kanadensisk sångerska i dett svenska melodiska death metal-bandet Arch Enemy
De senaste åren har jag gått i min fars fotspår och börjat lyssna på helt annan musik – nämligen Frank Zappa. Pappa är nog stolt över det.
Så här nöjd har jag inte varit med en teckning på länge! Nu har jag gjort den här – Gudarnas Hemvist. Jag var inte nöjd med den förra mer spetsiga versionen i senaste inlägget. Så den är ersatt även där.
För första gången på länge fick jag faktiskt något skrivet! Men den här gången är det något helt nytt. Vi får se vad det blir av det. Nu har jag börjat teckna lite improviserande för att se vad det blir. Jag suddade inte en enda gång och det tog väl inte ens en halvtimme. Med tanke på att jag inte suddat är jag väldigt nöjd. Vad tycks?
Jag har precis skissat. Jag kämpade så mycket för att det skulle bli bra. Jag var så förbannad när jag tecknade, att jag tryckte med spetsen och teckningen blev bara värre och värre. Efteråt blev jag helt skakig i högerhanden och mådde skit… Det är ett under att jag inte fick ett utbrott. Jag satt bara och bet ihop av ilska samtidigt som jag försökte rätta till teckingen. Nu är den helt ändå helt okej och jag mår bättre nu fast handen fortfarande skakar.
Nu ska bloggen komma igång på allvar. Ha en fortsatt fin helg! Kram på er! <3
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning. Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy.