Semestern är inledd. Jag var hemma från jobbet i fredags på grund av ett turbulent besked om min mormor, som vi alla trodde låg för döden. Vi grät och tog farväl av henne hela släkten. Det var verkligen inte roligt att se henne i det tillståndet. Mamma sa att det var okej att jag och mina bröder gick hem i förväg, eftersom det var första gången vi tog farväl av någon.

När vi vaknade på morgonen möttes vi av en trött och utsliten mor som precis fått reda på att mormor var vid medvetande igen. Hon åt, pratade, skojade och höll på som vanligt igen. Läkarna och sköterskorna kunde inte förstå hur hon kunde överleva.

Det blev först en väldigt dålig start på semestern, men i slutändan den bästa början! Lättnaden som uppstod var överväldigande! I helgen har jag skrivit så fingrarna blöder och jag är oerhört glad över det. Skrivlusten har kommit tillbaka och idag blev det femte kapitlet färdigt.

Idag påbörjade jag även en konstig teckning. Jag har länge haft komplex för att jag suddar för mycket. Så idag fimpade jag blyertspennan och tog fram min true-liner direkt. Jag suddade inte en enda gång. Och om man som jag är van vid att sudda, är det svårt att få det bra, så klart. Därför passar det perfekt att improvisera.

Jag har länge velat göra något annorlunda än det jag brukar göra. Och om man inte har suddgummi, är det ett perfekt tillfälle att låta fantasin flöda och rita konstiga saker. Jag brukar kalla sån här konst för ”Knarkig.” Vissa säger ”flummig”, eller ”psykedelisk”, men jag talar klarspråk. Den är knarkig. Och jag har börjat gilla den stilen och ser framemot att experimentera ytterligare med den. Den är inte färdig än, men det är en hyfsad början. Särskilt för någon som aldrig kunnat rita ens en cirkel utan att sudda. Vad tycks? Skriv i kommentarerna. 🙂