Hej! Long time, no see! Jag har haft en vän som sovit över hos mig i tio nätter. Hon heter Milou och jag skrev om henne för över ett år sedan i samband med att jag träffade henne senast. Ni kan läsa inlägget här.
Det var efter hennes 30-årsdag som vi bestämde oss för att träffas. Vi hade väldigt roligt! Milou ser mig som en lillebror och jag ser henne som en storasyster. Milou blev dock förkyld under sin vistelse här. Därför var det extra viktigt att jag pysslade om henne. Hon var tvungen att ligga och mysa ner sig på bäddsoffan ganska ofta. Och då fixade jag lite godsaker åt henne och pysslade om henne. Milou gav mig också en present. Nivea Skincare. Jag har länge haft problem med finnar och pratat med Milou om det och hon gav olika tips åt mig. Dagen efter när jag gick hem från jobbet möttes jag av att hon köpt Nivea Skincare åt mig.
Vi har ätit gott, sett på tre riktigt dåliga filmer. Det är nämligen så att jag och Milou älskar att kolla på riktigt dåliga filmer för att analysera och skratta åt dem. Ju sämre desto roligare. Först såg vi ”The Room”. Ett halverotiskt kärleksdrama från 2005. Filmen blev känd i hela världen för hur dålig den var.
Utöver det har vi ätit gott. Alltifrån kebab, till kyckling, från lövbiff till laxfilé. Fint ska det vara. Milou har också arbetat med sitt skolarbete. Hon går modistutbildning. För er som inte vet vad modist betyder, så innebär det kortfattat hattmakare. Milou syr fantastiska kläder, i synnerhet hattar, men även blusar, klänningar, kjolar, tja, allt möjligt. Hon har även gjort fantastiska skisser. Hon är således en mycket mångfacetterad och begåvad kvinna. Vi har även haft givande diskussioner om alltifrån politik till religion och ibland bara allmänt trams.
Den näst sista kvällen tittade vi på ”Mufasa”. En live action-spinoff på Lejonkungen. Den var en riktigt dålig och vi älskade den för det. Och gissa vad vi såg på bio kvällen efter? Mmm, just det. Den ökända ”Snövit och de Sju Dvärgarna.” Och som ni nog redan listat ut. Inte den tecknade, utan live-action-versionen. Jag blev dock väldigt besviken på filmen, eftersom den inte var så dålig som jag hoppats på. Den var inte bra, men inte katastrof heller. Jag tycker att det blivit lite hysteri kring den filmen. Handen på hjärtat. Den är faktiskt inte så dålig som alla tycker. Men det är min personliga åsikt. Milou höll inte med mig där. Hon älskade den och skrattade flera gånger åt eländet.
En viktig sak som Milou förklarade för mig angående författandet är vikten av att tänka ut sin målgrupp. Jag har alltid trott att ju bredare målgrupp desto bättre. Men tydligen är det tvärtom, vilket är intressant. Hon gav mig även andra tips på hur man bygger upp sin story och sina karaktärer och vi satt ganska länge och bollade olika idéer med varandra kring skrivandet. En av de viktigaste sakerna hon sa var nog att jag ska släppa idén om en bestseller helt och hållet. Det tankesättet har begränsat mig i halva mitt liv. Jag måste lära mig att leva här och nu, ha realistiska förväntningar och att skriva mer för min egen skull.
Sista natten satt vi och skrattade åt alla dumheter vi gjorde när vi var små. Vi öppnade också upp oss och pratade om saker vi gjort som vi skämdes för och det var faktiskt skönt att höra från någon annan att man inte är ensam om att ha gjort summa saker och att man inte ska döma sig själv för gamla synder.
Stort tack Milou för den underbara veckan! Eller lite mer än en vecka faktiskt. Jag kommer senare även att skriva en recension av Snövit.